Tobias Hysén: "Erik Hamrén skämtade bara om EM"

HANKINS VS. HYSÉN. IFK Göteborgs stjärnforward och lagkapten Tobias Hysén är en av bloggarna här på BaraBen.com. Mellan varven samtalar han med Blåvittbloggens grundare Markus Hankins om läget i laget, färgen på gräset och smaken på vattnet. Här är deras senaste samtal från tisdagskvällen (27/3) transkriberat för er läsare - ord för ord. 18 frågor och 18 svar.

Ingen censur, bara raka rör.
Kaptenens (b)logg.

FETMARKERAT: HANKINS FRÅGOR
ICKE FETAD TEXT: HYSÉNS SVAR

Tobias Hysén, lagkapten i IFK Göteborg och först att bli uttagen i sommarens landslagstrupp, eller?
- Nej, alltså, jag och Erik står på scenen och en reporter frågar hur stor chans det är att jag kommer med. Och följer upp sin fråga med att svara själv - "han é klar va?". Då säger Erik," jag du säger ju det, han e klar, vi kör på det". Det sjuka är att alla verkar inte ha fattat att det var på skämt. Men det é klart att det var kul ändå. Det kändes som att det är stor chans att jag kommer med i alla fall. Han sa ju många bra saker om min personlighet och att jag alltid ger allt och sprider bra energi. Fotbollsmässigt finns det ju många som kan vara med, men i ett EM är ju sådana grejer nog så viktiga.

Är det svårt att inte ha EM i tankarna hela tiden, trots att allsvenska starten bara är några dagar bort?
- Jag tänker inte på EM. Förutom när alla andra snackar om det. Mitt fokus är bara på Blåvitt. Sen är det klart att man drömmer sig bort någon gång, tänker på hur häftigt det skulle vara att få vara med i ett mästerskap och förhoppningsvis få nån minuts speltid. Men IFK går alltid först, framför allt nu när det börjar närma sig att Allsvenskan.

Även när en reporter ringer och säger att Guidetti "attackerat" dig i Café, att han vill ha "din" plats?
- Guidetti är skön, han ringde mig direkt och förklarade hur han menade. Eller ja, han försökte ringa, men vi skulle ju lira match i Turkiet, så vi messade lite. Han är uppriktigt sagt en fantastisk karaktär. Bra spelare och en bra människa.

Ok, men även om du utåt sett måste säga så "vi är goda vänner" - blir man inte lite taggad med när det är lite "kaxig konkurrens" - där spelare tar för sig och utmanar ens plats i en trupp?
- Nja, jag är inte sån. Jag tar inte åt mig av sånt där. Andra kanske hade blivit sura, men det rinner av mig bara och det är sant. om Hamrén vill ha med mig tror jag inte det är på bekostnad av Guidetti, så det känns lugnt.

Ja, men att bli utmanad behöver ju inte innebära att man ska lacka ur. Men mer känna flåset i nacken?
- Nej, som jag sa, jag tror inte det är jag eller han i det här fallet. Snarare båda två.

Vad hoppas du kunna leverera under vårsäsongen i Allsvenskan?
- Att kunna göra det jag gjorde förra våren. Då menar jag ett bra spel och en del mål och så hoppas jag vi är med i toppen.

Har du några mer konkreta ambitioner med ditt spel, i hur du vill utveckla det?
-Det är så svårt att säga. Jag kan ju ha massa bra kombinationer med andra spelare och spela grymt bra på planen men samtidigt inte göra mål. Då är det ju svårt att säga om det verkligen är bra av mig. Är det däremot tvärtom, med sådär spel från mig men tio gjorda mål, ja då är det troligtvis så att vi vunnit en del matcher tack vare det.

Om du spelar bra men inte gör så mycket mål, det känns lite Peter Ijeh över det. Hur ser du på nivån på andra anfallare i Allsvenskan?
- Det känns som att det finns många bra anfallare faktiskt, mer än normalt. Många killar med kapacitet att göra många mål, som Wanderson och Ranegie. Killar som vet vi gör mål. Sen är såna som Söder, Sundin, Larsson och Borges spelare man vet är bra. Lasse och Claesson, Santos har varit väldigt bra. Jag kan räkna upp många faktiskt.

Ranegie är ännu en som lite halvt varit ute med "sågen", men framför allt mot Blåvitts lagbygge i år. Han tror inte på er. Kan man ta spekulationer från spelare som kör ful BMW på allvar?
- Han låter mest bitter hahaha. (Hankins notering: Sagt med mycket värme och skämtsam ton. Ingen beef här inte, kära journalistkollegor...)

Vad ska Blåvitt ha för ambitioner i år?
- Jag hoppas och tror att vi kan vinna, men det är en helt annan sak att säga det. Men efter två sjundeplatser är det ett måste att vi kvalificerar oss för Europaspel i år.

Hur är det med den mentala biten i Blåvitt just nu. Efter fjolårets fiasko var det många som var missnöjda, som inte trodde på våra tränare, som gnydde lite i det tysta. Hur långt bort från det står vi i dag?
- Man kan säga så här. Jonas, Stefan och Teddy gjorde det fantastiskt bra i tre år, vi hade det alla lite tungt i två år efter det. Nu är vi så jävla laddade och sugna att få dra i gång att det är helt sjukt. Jag och Nordin satt fyra timmar i bil i dag från och till Helsingborg och den allsvenska upptaktsträffen. Det enda vi snackade om var laget, premiären, hur vi ska göra på planen, hur han ska passa, hur jag ska löpa, vem som borde spela var, haha. Nej men det är en sjukt laddad grupp och alla bara längtar efter att få dra i gång, det är så bra det kan vara. Sen är det en bit kvar till vår topp. Men vi är så jävla redo vi kan bli.

Jag tycker det märks att du håller tungan rätt i mun. Har du funderat mycket på hur de andra i laget, föreningen och sfären runt om kring kommer granska "kaptenens" ord i år?
- Rätt i mun, eller bara rätt. Det är stor skillnad på atmosfären kring laget. Kaptenens ord väger inte tyngre än nån annans, när vi har ringen innan match säger jag alltid till någon annan att ta snacket. Vi har många bra ledare i laget, alla ska vara med och peppa. Ibland tar jag det själv, men det är allas ansvar.

Men funderar du på det ansvaret, den ledarskapspositionen, varje gång du säger något nu - eller tar du det som det kommer?
- Jag tänker till, självklart, men inte mer än innan. Jag är inte sådan som person. Det är klart att jag får ett större ansvar. När det går bra då delar vi alla på kakan, om det går dåligt då får jag ta den skit som kommer.

Jag har sett att reportrar frågat dig om du inte tar råd från din farsa kring ledarskap nu när du är kapten. Men det är väl den sista gubben man ska ta råd från när det kommer till att hålla tungan rätt i mun i alla fall?
- Haha. Ja. Och så är vi rätt olika som kaptener, han var den som alltid drev på, som mittback gick han i bräschen. Det ska jag göra också, men det blir på ett annat sätt. Jag kör mitt race och jag hoppas det ska funka, men det gör inte det utan hjälp från alla andra. Philip och jag har diskuterat under matcher att jag blir för negativ där ute ibland och det är skitbra att han säger till. Ibland märker jag inte det själv.

Det är inte första gången du nämner detta i våra samtal. Utanför planen är ju den goa gubben, är det vinnarskallen som får dig att bränna till där ute eller handlar det om Rydström-tendenser?
- Nä, det handlar om att jag vet vad som krävs och att jag vet att vi kan bättre hela tiden. Jag vet ju att Sella kan slå bra inlägg åtta av tio gånger, missar han då två i rad så lackar jag på honom. Om Philip inte vinner sina dueller så är det inte för att han inte är stark nog utan för att han inte går dit. Han vinner allt annars. Om Robin inte tar in bollen utan spelar den på ett och missar så vet jag att han e tillräckligt bra för att göra det bättre. Jag fattar att man inte alltid gör rätt, det gör absolut inte jag heller. Men jag vill att vi ska sträva efter att vara perfekta. Sen har jag blivit bättre på detta och det har till och med Sella sagt. Men han är också på mig om det blir för mycket och det är skitbra.

Med det här resonemanget finns bara en slutsats - om Blåvitt har rätt inställning hela säsongen kommer ni slå alla lag i år, eller?
- Vi kommer att vara jävligt svårslagna om vi gör det vi tränat på. Sen kommer det alltid matcher där saker och ting inte funkar som det borde och som man vill att det ska göra. Men en sak kan jag lova, vi kommer inte ha några Djurården-, Mjällby- och Gais-dippar i år.

Hur bra är Pontus Farnerud egentligen?
- Han är seriens bästa mittfältare bredvid Anders Svensson. May och flera andra är också riktigt bra men de har inte det extra i passningsspelet som Anders och Pontus har.

Vem avgör premiären mot Syrianska?
- Det gör jag såklart, haha. Jag är kapten så jag får väl ta på mig det ansvaret.

Tobias Hysén: "Att min nästa chef är AIK:are rör mig inte i ryggen"

INIFRÅN BLÅVITT. Nej, tvärt emot vad vissa säkert tror så visste jag inte om detta med Mikael Stahre när jag skrev på mitt nya kontrakt med Blåvitt. Det hade dock inte förändrat någonting. Jag utgår från mitt och Blåvitts bästa, som jag alltid gör. Efter presentationen av det nya tränarteamet så har snacket i truppen, eller bland de jag pratat med i alla fall, varit är att detta känns spännande. Det sagt med all respekt för våra nuvarande tränare, de är ju ändå kvar ett tag till.

Jag tycker Mikael Stahres namn som Blåvitts nya tränare är jävligt oväntat, det känns inte som en Blåvitt-grej att anställa en tränare med det bagaget. Det gör att allt känns jävligt främmande, nytt och på så sätt spännande. Andra hade säkert valt ”skrämmande” för att beskriva det hela, men inte jag och inte de spelare jag pratat med heller. Egentligen så vet jag ingenting om honom och hans tid innan han tog över AIK, men där gjorde han det jävligt bra, som vi tyvärr blev äckligt varse om. Att se honom presenteras som tränare för IFK Göteborg känns givetvis lite konstigt, men framför allt jävligt spännande, jag är väldigt spänd på hur det kommer bli, väldigt förväntansfull och ivrig nästan.

Det som framför allt är konstigt är att vi ju har redan tränare liksom, så känns konstigt att veta att de inte ska vara kvar. Men samtidigt vill vi nu visa Jonas, Stefan och Teddy, vår uppskattning för det de har gjort, genom att köra så bra vi bara kan året ut. Min tid under vår nuvarande tränargrupp har varit bra som fan. Första tiden var omvälvande, med SM-guld och allt under de första månaderna och sedan ett skumt 2008. Men efter det flyttade de upp mig som forward och det räddade min karriär, så jag har verkligen dem att tacka för mycket. Ännu har inte Jonas, Stefan och Teddy sagt något till oss om det faktum att de inte är kvar till nästa år men det kommer väl när säsongen är slut. De ska få ett värdigt avsked från oss också.

Gällande vårt tabelläge så är det ju inte så mycket att snacka om förrän det skulle bli så att vi hamnar efter två andra Göteborgslag. Vi har fortfarande chansen att gå om både Gais och Häcken, men visst det blir tufft. Samtidigt vore det första gången sedan 1970-talet, så det känns som att ”en gång är ingen gång” om jag ska vara helt ärlig. Vi ska vara jävligt missnöjda med det, så in i helvete, men samtidigt, första gången på fyrtio år…vilken annan stad med så många lag har ett lag som alltid är bäst? Men återigen, vi är jävligt missnöjda med det, men jag tror att alla andra utanför gruppen tar det hårdare. För oss handlar det om att vinna eller ingenting alls egentligen.

De två senaste åren har varit dåliga, men vi kommer inte vinna Allsvenskan tre-fyra år i rad. Att vinna guld måste alltid vara den inställning som vi ska ha, men sedan är det viss skillnad mellan ett dåligt år och ett ganska bra år. 2008 och 2009 var ganska bra år, 2007 var fantastiskt, medan både 2010 och nu även 2011 inte kan anses vara bra alls. Så vad blir annorlunda den här gången, till 2012? Ja, det finns i alla fall en del faktorer som gör att det känns annorlunda. Nya Kamratgården, flera tongivande nyförvärv, en redan stark trupp - som inte lär bli sönderköpt - och på det nya tränare. Mycket är nytt.

Jag hade inte kunnat tänka mig att spela i AIK själv. Jag har spelat i Djurgården och är Blåvitt-supporter och spelare. Så förhållandet mellan Blåvitt och AIK är precis som det ska vara. Så jag förstår att det är kontroversiellt med Stahre i IFK Göteborg. Men jag fattar även varför han gör det, han vill ha en utmaning och när får man chansen att träna ett lag som IFK Göteborg? Det hade alla velat göra. Till och med en stockholmare.

Jag förstår alla som flippar, utan tvekan, men jag hoppas att de drygt 50 procent som hatar detta valet åtminstone ger det chansen. Samma 50 procent av supporterskaran har svurit och skrikit på allt och alla i två år, och då har vi haft två Blåvitt-ikoner som tränare. Det här kanske rent av är bra, att få någon utifrån som kan fräscha upp det hela lite. Och blir det 4-4-2 nästa år så har jag inget emot det. Men än så har jag inte pratat med Stahre, så det får komma i sinom tid.

Först ska vi slå Djurgår'n, Mjällby, Gais och Norrköping. Och Gaisare ska inte kaxa upp sig, vad fan, bara för att de nu kanske kommer före oss. Det är en gång på fyrtio år det. Vi har tyvärr haft sjukt svårt att avgöra matcher som är jämna i efter sommaren. Men vi ska vinna matcherna som är kvar.

Att min nästa chef är AIK:are rör mig inte i ryggen. Han hade kunnat vara från månen om ni så vill, för får han mig och mina lagkamrater att vinna matcher och titlar, ja då är jag nöjd. Men jag förstår samtidigt att det är skillnad på att vara supporter och spelare. Jag håller ju som alla vet på Liverpool och hade Ryan Giggs tagit över Liverpool, hade jag fortfarande stöttat honom. Men hade han sedan inte gjort det bra…ja, men dåså.

Jag ska inte tala om för alla vad ni ska tycka och tänka, jag har försökt med det tidigare och det funkar inte. Men en sak ska ni alla veta. IFK Göteborg är alltid IFK Göteborg, oavsett vilka spelare eller ledare som representerar föreningen.
Till sist är det en sak till jag skulle vilja säga, som en hälsning till vissa av er supportrar på läktaren. Man kan tycka vad man vill om vissa spelare, men det e fan inte okej att bua åt någon INNAN matchen ens har börjat. Bua åt oss som lag eller åt enskilda spelare i halvtid eller efter matchen om vi, eller någon spelar dåligt, men innan, vafan?

By the way! Alla borde avgå.

Med kamratliga hälsningar, er nummer sju

[Exklusivt] Tobbe Hysén om Club Brügges bud: "Håkan vill inte sälja och jag vill inte lämna, men..."

HANKINS VS. HYSÉN. IFK Göteborgs stjärnforward Tobias Hysén är en av bloggarna här på BaraBen.com och mellan varven träffas han och Blåvittbloggens grundare Markus Hankins för informella samtal om läget i laget, färgen på gräset och smaken på vattnet. Här är deras senaste samtal från natten mot lördagen (11/6) transkriberat för er läsare - ord för ord. Ingen censur, utan raka rör.

FETMARKERAT: HANKINS FRÅGOR
ICKE FETAD TEXT: HYSÉNS SVAR

Folk har många frågor nu, så försök att inte vara allt för tråkig i dina svar...
- Haha, vi får väl se.
Club Brügge? Det där är bara en taktik för att du ska få omförhandla ditt kontrakt i Blåvitt med högre lön va?
- Haha...nej. Jag kan säga såhär, de är jätteintresserade vad jag har förstått, men det hela är långt ifrån någon "done deal".
Ja, men kan du lugna de fans som skiter på sig, eller kan du säga något alls? Vad kan du säga? Säg något människa!
- Jag säger så här, jag är 29 år gammal, fyller 30 i mars nästa år. Alla de som tror att jag kan välja och vraka bland utländska proffsklubbar, tänk igen. Jag har skrivit ett förlängt kontrakt med Blåvitt, för att jag älskar Blåvitt och vill spela här så mycket jag bara kan och jag vill bli ihågkommen som en av Blåvitts stora.
Men vad är det som lockar med att göra en vända till utomlands då?
- Jag har samtidigt ambitioner att få spela i Champions League någon gång under min karriär. Att få spela i Euro Leagues gruppspel kan vara tillräckligt, att få känna pulsen när man kliver in på de europeiska matcherna mot de storlag som bara får se på tv numer. Jag säger inte att Blåvitt inte kommer hamna där en dag, men som det ser ut just nu, är vi längre ifrån det scenariot än förut, och om jag skulle hamna någon annanstans i framtiden, är det bara därför.
Grejen med det där med att du vill bli ihågkommen som en av Blåvitts stora känns ju faktiskt lite mer på riktigt än när Ragge säger det när han sticker nu. För man vet ju innerst inne att han aldrig kommer spela i Blåvitt igen - även om han själv kanske tycker eller tror det själv i dag - men när det kommer till dig ser man ju dig återvända även om du kommer i rullstol om fem år...
- Herregud, det blir precis som ett avskedstal men så är det verkligen inte. Håkan (Mild) vill inte sälja och jag vill inte lämna. Men jag vill inte heller sitta där om tio år och känna att jag inte gav mig själv chansen när den kom.
Det kan man ju absolut förstå, att du vill ta det som kan vara din karriärs sista stora chans, men du har ju en lite speciell situation. I vintras var du en av huvudorsakerna till att din svåger värvades och din syster flyttade hem till Göteborg. Nu väntar du och din kärlek tillökning i familjen om ett par veckor... Är det rätt läge att sticka utomlands på?
- Jag kommer alltid att komma tillbaka om det skulle bli så. Jag kommer alltid vara blåvit i själen, skulle jag lämna nu, så är det rätt tajming, jag skulle aldrig bara dra för att tjäna pengar eller för att jag inte trivs...
Jag bestämmer mig och ångrar mig flera gånger vare dag när jag tänker på allt som skulle kunna hända. Men i slutändan bestämmer Håkan och Blåvitt och jag kommer aldrig och har aldrig satt mig emot deras beslut...
Du menar alltså att det är Håkan som bestämmer i hushållet Hysén?
- IFK tog hem oss från England när vi verkligen behövde det, så jag kommer att ha en dialog med Håkan om allting som sker. Jag är evigt tacksam för att Blåvitt gav mig chansen och sedan var det upp till mig att ta den och efter ett långt 2008 tog jag den med.Håkan bestämmer över fotbollsspelaren Tobias Hysén, Maria över personen, haha.
Haha, ja men nu undviker du min fråga: Vad säger Maria om det hela?
- Hon förstår att detta är "sista" chansen, hon skulle aldrig stå i vägen om det är så att jag bestämmer mig för att jag vill testa igen.. Vi är en familj som beslutar saker ihop.
Ok, fair enough. Då kommer ju en viktigare fråga i sammanhanget: Vad tycker du om Club Brügge?
- Det är en storklubb i Belgien, har fina traditioner och spelar i Europa nästan varje år. De verkar storsatsa på att vinna ligan och att på allvar utmana klubbarna under de allra största i Europa.
Hehe, okay nu vet du ju att då inte kan säga något dumt för det skulle kunna påverka att en eventuell deal blir av. Men när du drömt om en vända till ute bland de stora ligorna, tänkte du verkligen på Brügge då?
- Jag har hela tiden tänkt att det kommer inte bli England, Spanien eller Italien, jag måste vara realist också, jag är närmare 30, ska jag ut kommer det bli typ Holland, Frankrike eller kanske Grekland eller Turkiet.
Ja men nu snackar du ju om 30 och dig själv som att du är helt förbrukad, nu ska vi väl inte överdriva? Michael Owen var väl 30 när han blev värvad till Manchester United? Och inte fan är den lille tjockben bättre än dig?
- Ja, men Michael Owen har ett litet annat CV än mig. Och sen har han ju bytt ner sig sedan 2001.
Vilket även du kommer göra vid en flytt från Kamraterna till Brügge...
- Haha. Får vi chansen att spela Champions League-gruppspel så spelar jag kvar i Blåvitt, helt gratis!
Vad var det som hände med hjärtat under landskampen mot Moldavien?
- Det var obehagligt, men det ska vara lugnt.
Jag vet lite, för som yngre hade jag hjärtklappningsattacker, var det det du drabbades av, eller?
- Alla verkar veta lite grann. Nästan alla som jag har snackat med efteråt har antingen varit med om det eller känner någon som drabbats av liknande grej. Jag fick en jävla puls under matchens början och sedan fick jag aldrig ner den igen. Antagligen berodde det på att jag var på väg att bli sjuk.
Men det verkar ju inte vara superovanligt om du ser till den reaktionen du fått av din omgivning?
- Nej och det känns ändå bra. Men det var dålig tajming.
Finns det fler direkta bud som du känner till, bortsett från Brügge?
- Nej.
Så vad säger Håkan till dig om allt surr?
- Han vill ha en dialog hela tiden. Han är väldigt bra när det kommer till sådant, känner hela tiden av läget och gör det som blir bäst. Där har en en jävla fingertoppskänsla faktiskt, i alla fall med mig.
Har du snackat med Fredrik Stenman än?
- Ja.
Och vad kom du fram till efter det snacket?
- Att han har semester och hade blivit sjuk på den. Han var på bättringsvägen men fortfarande lite krasslig.
Haha, du ringde alltså din gamla DIF-polare som nu lirar i Brügge och snackade om hans semester?
- Yes, haha.
Ja det låter trovärdigt Hajsen, haha.
- Jag frågade om hans intryck och vad han tyckte. Kommer det till kritan och jag ska ta ett beslut så ska jag veta allt som går att veta...
Blev du less när du fick bryta landskampen? Det var ju lite revanschdags för dig, inte bara tillbaka utan dessutom från start...
- Ja, som fan. Men jag kände rätt tidigt att något var fel, men det tror fan det. Jag blev jävligt ledsen, men det kan man ju inte heller visa helt, det var ju bara att bita ihop och vara stark. Henning förstod och några gubbar såg nog på mig dagen efter, alla var väldigt bra. Det var bara Pontus som hånade mig haha.
Han är en så varm och mjuk människa den mannen, särskilt nu när han blivit pappa. En mjukis av det goaste slag.
- Han är en fantastisk människa, hans son Mille är det sötaste lille knytet du kan tänka dig. Och Anders son Edvin satt jag bredvid på matchen, det var helt sjukt. Han var helt oberörd av smällarna som small ute på planen, själv höll jag på att skita ner mig.
Det är rätt många göteborgare i och kring landslaget nu du...
- Jajamän, som det ska vara.
Eller killar som har Göteborgs-anknytning i alla fall. Har det någon inverkan på laget tror du, gruppen..?
- Blåvitt kommer ha ett sjukt lag om, säg fem-sex år.
Hur tänker du då? Menar du att det är dags för alla att vända hem?
- Ja, när Hajsen blir tränare så kommer alla gamla gubbarna hem till mig vettu. Blir jobbigt för ekonomin bara, haha. Har ett svart block som jag ska böra föra anteckningar i från den dagen jag fyller 30.
The black Hysén-book. Nej, men på allvar, tänker du på det, vad som kommer sedan, efter karriären?
- Jag kommer ta all tränarkurser och alla prov, utifall att jag vill bli tränare någon dag. Så ja för fan, jag går till och med en sådan jobbcoachkurs hos Adecco just nu.
Vad tycker du om att Anders (Svensson) lämnade över kaptensbindeln till Zlatan - mitt under matchen senast?
- För mig är det Anders storhet. Han sätter sig själv i andra hand där. Zlatan är kapten och det visade han så. Diplomatiskt svar, visar väl på din storhet...kan du bara lära dig att börja varje mening med "Naaaaej" så kan du bli en ikon som Henke Larsson nu!
- Nej men jag tycker så, jag tänkte inte på själva grejen som konstig, utan mer att "fan Anders, nu var du jävligt stor som lagspelare", jag blev nästan lite stolt.
Hur ser du på din roll i landslaget nu? Att gå utomlands skulle ju kunna äventyra den trupp-platsen?
- Eller stärka den ännu mer.
Ja får du spela och presterar så kvittar det ju vart du lirar. Det är en klassiska balansgången, trygghet kontra det okända...
- Så är det, det är upp till mig. Jag har alltid varit en sådan person som älskar trygghet, alltid velat veta vad jag ska göra och ha familjen runt mig, gillat att vara ensam i perioder, men jag vill ändå veta att vänner och familj finns där om jag vill. Och jag finns där för dem om de vill. Men kanske har det hämmat min utveckling som människa, kanske måste jag bevisa för mig själv att jag klarar mig? Min familj kommer alltid vara med mig, min släkt och mina vänner kommer förhoppningsvis att finnas kvar.
Nu låter du som det där avskedet vid amerikabåten igen...
- Ja eller hur? Men jag vill bara att folk ska veta att jag aldrig velat lämna och det vill jag egentligen inte nu heller, men kanske blir det så och då vill jag att folk ska förstå varför.
Det låter lite som att du känner behov av en ny utmaning i livet?
- Kanske är det så. Det känns i mitt hjärta när jag tänker på att jag kanske inte spelar i IFK om två månader, kanske inte om en månad, jag blir ledsen på riktigt.
Men nu har vi ju match på måndag, mot ditt gamla gäng. Bortsett från vilka som eventuellt tittar på dig från hedersläktaren, är det fortfarande lite speciellt att lira mot dem?
- Jag kommer alltid på nåt sätt älska Djurgården, det står jag för. Jag vet att folk inte vill läsa det, men vad fan bryr jag mig om det.
Som en gammal flickvän som lämnade spår i en från den tid man var tillsammans..?
- Touché. Jag hade fantastiska år där, jag får fortfarande en klump i magen när jag kliver in på Stockholms Stadion. Jag älskar mitt liv nu, jag älskar Blåvitt, jag älskar att få spela i det lag jag vann allt med på fotbollsplan när jag var liten, men det tar inte bort det faktum att jag hade bästa vänner i laget och vi hade en otrolig tid. Därför kommer du aldrig se mig jubla mot Djurgården när jag gör mål. Jag är en sådan person som ger av mig själv till 100 procent var jag än är. Det handlar om att visa engagemang och hängivenhet till dem som bryr sig mest, fans och folk som engagerar sig.
Kommer din spelarblogg på BaraBen att leva kvar även om du flyttar utomlands i sommar?
- Ja, om jag drar, så vill jag absolut ha kvar bloggen här så ni kan läsa om mig fram tills att jag återvänder till Göteborg.

Tobias Hysén: "Alla till Blåvitts träning på lördag!"

INIFRÅN BLÅVITT. Hallå där alla blåvita själar. Just nu när jag sätter mig för att skriva till er, är det kvällen efter derbysegern. Jag har hunnit smälta de flesta intryck från gårdagen och det var en del kan jag lova. Så i dag tänkte jag försöka ge er bloggläsare en exklusiv inblick i hur jag laddar upp på en matchdag, det mesta och bästa från min måndag.

Dagen börjar ju som vilken annan som helst. Jag går upp med Lucas runt halv åtta, tror jag. Maria säger att jag fick sova ut, men det har jag inget minne av. Hur som helst, jag och Maria åker och äter frukost i Sävedalen, efter att ha lämnat av lilleman på dagis, eller förlåt, förskolan! På caféet får jag en första "reminder" om dagens betydelse. Damen i kassan undrar om en Ciabatta med kyckling är tillräcklig frukost för mig:
– Är det nog med frukost i dag, det é ju derby, säger hon.

Efter det åker vi hem. Jag känner att jag inte riktigt är så nervös som jag brukar vara på matchdag. Så jag sätter mig framför You Tube och kollar på målklipp. Halmstad hemma -09, Gais-derbyn från både -09 och -10 givetvis. Men jag har även en outsider, Juventus borta 2004. Med Djurgården. Jag vet, vissa vill inte veta av det, men för mig är det en viktig del av min karriär. Och just den matchen var bland det häftigaste i mitt fotbollsliv. Att möta spelare som Del Piero, Zambrotta och Thuram…

Klarar man det, är inte Wanderson, Ekunde och Lundgren nått man får stora skälvan över, precis. Det jag menar är att just där och då, i Turin, bestämde jag mig för att motståndarna är oviktiga. Det är bara namn. Sen kommer man inte alltid kunna göra som vi gjorde då. Men man kan försöka.

Nu när jag har sagt det, ska Gais ha en eloge för matchen i måndags. På nåt jävla vänster lyckas de alltid vara bra mot oss och jag tycker att jag alltid har svårt att spela bra mot just Gais. Men samtidigt, vi vinner nästan alltid matcherna. Och av nån anledning vill de "himmelska änglarna" att just jag ska få vara huvudperson, i alla fall oftas.Det är inget jag lider av, tvärtom. Jag älskar pressen och växer för det mesta av att ha den på mig. Att avgöra ett derby mot Gais och Öis är ögonblicken jag drömt om sedan jag var en liten grabb.

Jag laddar inte annorlunda än vad jag brukar, musik, You Tube och två (lycko-)sparkar i arslet av Lucas och sedan Maria, innan jag åker hemifrån. Musiken i bilen handlar om att kliva in i rätt stämning. Denna dagen var det bland annat Spingsteens Born to Run, Queen med Don't stop me now och I've got a feelin av Black Eyed Peas.

Känslan att traska runt på Gamla Ullevi efter matchen. Shit, alltså!När jag kommer till samlingen går allt i gamla rutiner, jag gör alltid samma saker och dem har jag berättat om tror jag, annars får jag göra det nästa gång. Skit i det nu, vi vann. Det är det viktiga. Vi kan snacka om inmarschen, matchen i sig, målet och allt annat, men det som verkligen räknas är känslan efter matchen. När hela laget knallar runt Gamla från sektion till sektion och alla står upp och jublar, tar emot oss och sedan vrålar ut: "Vi är fan bäst!" Oslagbart!

Känslorna är många. men jag ska säg en sak som jag är jävligt stolt över.
Att vi i IFK Göteborg numer kan gå med huvudet högt och säga:
Vi kan, vi vill, vi ska.

Vi har inte bevisat allt vi kan ännu. Den som påstår det är snett på bollen. Men en sak har vi bevisat. Vi kommer inte ge oss. När det ser som mörkast ut, så reser sig Blåvitt som en fågel Fenix ur askan…

Jag kommer inte skriva mer om att alla ska sluta samman nu, jag har läst att folk är fruktansvärt trötta på det, förlåt, mycket möjligt att jag gått för långt ibland med snacket om att alla ska vara positiva och blaha blada. Fan, jag tyckte även själv att livet var pest tidigare i år. Men då tog Håkan Mild mig åt sidan. Jag snäste åt honom men han talade mig till rätta. Och helt plötsligt började saker och ting fungera för mig, för oss. Tack Håkan, ibland behöver man höra sådant. Framför allt från någon man ser upp till och respekterar så mycket.

Jag ska inte älta saker här och nu, jag nöjer mig med att vi har vunnit tre raka matcher och har en jävla go stämning runt laget just nu. Hellberg lät oss till och med käka tårta i går, även om jag inte tog någon bit för jag gillar inte just tårta. En sak jag däremot gillar är support. Så är det något jag önskar mig av alla er fans som har slutit upp på ett fantastiskt sätt under de senaste veckorna, är följande uppmaning:

Kom till träningen på lördag vid 14.30! Jag vet att det är löjligt att be folk komma och kolla när vi tränar. Men om ni bara visste hur grymt bra man mår, när det står folk vid sidan av planen och kollar på träningen. Att få ett jubel när man gör mål på träning, det är magiskt.

Vi är på väg mot något riktigt bra, men vi har bara kommit en liten bit på väg. Men nog är vi, i alla fall jag, jävligt mycket lyckligare när vi går till jobbet på måndag morgon nästa vecka och kan känna känslan av att "Jag gjorde i alla fall allt jag kunde för att Blåvitt skulle vinna". Det är klart att det finns många som inte kan komma på vår träning på Kamratgården mitt på en lördag, men har du tid så titta förbi

Jag rundar av med ord som jag tycker är talande för vår situation, just nu:
Pittsburgh Penguins coach Dan Bylsma frågade sitt lag en endra fråga efter att ha vunnit tolv raka segrar i NHL.
– Vad är bättre än tolv?
Laget, med Sidney Crosby i spetsen svarade:
– Tretton.

Älskar er alla.

Med kamratliga hälsningar inifrån Blåvitt, er nummer 7

Tobbe Hysén: "Vi tycker så jävla synd om oss själva"

INIFRÅN BLÅVITT. Jaha, vad ska jag skriva efter den här premiären? Vi kan väl börja med det som alla diskuterade efter matchen, Kalles röda kort. Domarens insats hamnar ju i fokus, som vanligt höll jag på att säga, men jag ska i alla fall försöka att vara lite nyanserad.

Man kan tycka vad man vill om Kalles röda kort. Jag ser folk som skriver att det bara var domarens fel att vi förlorade, vilket givetvis är fel. Samtidigt ser jag att andra skriver att vi hade förlorat ändå, vilket även det är fel givetvis för svaret på sådana hypotetiska utgångar vet vi inte. Till sist finns det de som säger att vi bara skyller på domaren och att vi var för dåliga ändå. Alltså till det kan ju inte säga "ni har fel", det är ju upp till var och en att tycka...

Jag tycker att vi kunde spelat bättre. Örebro gör det bra i första halvlek och vi är inte riktigt så aggressiva som vi vill vara. Jag anser även att vi kommer ut i andra halvlek och börjar bättre än Örebro, det har Sixten Boström också erkänt. Så var går då gränsen? När får man anse att domarens beslut avgör hur matchen ska se ut? Notera att jag inte skriver "avgörs", utan hur matchen ska se ut. Jag anser att två tveksamma gula kort, som blir till ett rött, bestämmer en ganska stor del av hur matchbilden ska se ut. Återigen, matchen avgörs inte när Kalle blir utvisad, den avgörs när domaren blåser för slutsignal. Men förutsättningarna ändras ganska drastiskt.

Jag har suttit och funderat på allt och inget i min ensamhet. Efter en tids tänkande kom jag fram till att vi har en jävla oflax. Men strax därpå kommer jag på mig själv: "Nej, det har vi fan inte." Tur är något man förtjänar och kanske förtjänar vi helt enkelt inte mer tur än vad vi har just nu.

Men då börjar jag givetvis fundera på varför det är så?
Och på den frågan hittar jag bara ett svar.
För att vi alla tycker så jävla synd om oss själva.

Jag har läst en massa forum, bloggkommentarsfält och chattar med åsikter om Blåvitt sedan jag kom hit 2007. Den läsningen är mitt sätt att jobba på och det kommer jag fortsätta med. Men intrycket är att vi alla tycker jävligt synd om oss själva och är så jävla negativa. Sedan guldet 2007, som IFK Göteborg förtjänade så väl, har atmosfären runt föreningen och laget varit väldigt positiv. Under åren 2007 till och med sista matchen 2009 var allting väldigt uppåt och att det inte fanns nån anledning till att känna sig negativ.

Det jag undrar nu är: Vart tog den atmosfären vägen?

Jag vet att vi inte presterat så bra som ni fans förtjänar. Jag vet att vi kan mycket bättre. Kan vi det? Det tro fan att vi kan! Vi har väl inte blivit en dussinklubb bara för att vi har en lite jobbigare peruod just nu? Vi är för fan IFK Göteborg, finaste klubben i Sverige, om inte världen. Vi håller ihop. Kamraterna från Götet, Bebbens lag.

Jag är också supporter, jag vet hur jävla jobbigt det är när det inte går bra för laget i ens hjärta. Jag har för fan varit med genom åren när det gnällts och hojtats om nya tränare, fel laguppställning och så vidare. Men en sak kan jag tala om för er, nu när jag fått förmånen att spela i världens bästa förening, jag ger mig aldrig! Jag kommer med en dåres envishet hävda att vi kan mycket bättre än det vi presterat den senaste tiden.

Samtidigt förstår jag folks reaktioner. Dessa reaktioner driver mig till att vilja prestera bättre. Jag älskar Sagan om Ringen, så jag gör en parallell till trilogin när jag säger: Vi har tappat våran hemmaborg, fienden har lyckats spräcka muren vid Helms Klyfta, vi är inte längre oslagbara.
Det som en gång var våran säkraste plats, har blivit nåt som alla kan ta del av.

Vi kan ge upp och lägga oss platt. Eller så slåss vi utav bara helvete.
Med start nu på söndag, på Rambergsvallen!

Med kamratliga hälsningar inifrån Blåvitt, er nummer 7

Hysén: "Min bror kom ut som homo, bög, gay..."

INIFRÅN BLÅVITT. Hallå alla änglar där ute. Nu är det dags för läger nummer två och den här gången åker vi till Antalya i Turkiet. Jag pratade precis med en polare och han tyckte inte alls det var synd om mig, då jag skulle åka till värmen. Men det är ju lite synd om mig ändå, för hur många med "vanliga jobb" behöver vara ifrån sin familj ungefär två veckor före april. Jag vet att många tänker:
Ja, men vad fan, det är ju världens lyx att vara fotbollsspelare, man tjänar bra och man gör det man älskar att göra varje dag.
– Bullshit, säger jag.

Jag älskar inte att spela fotboll varje dag. Tvärtom skulle jag gärna byta med vilken "vanlig Svensson" som helst, om jag fick. Inte för gott, men kanske bara för en liten stund. Jag är inte så dum att jag på nåt sätt vill ha ett annat liv, men de senaste dagarna har fått mig att inse, att kanske är fotbollen inte allt.

Min bror Anton, har valt att "komma ut" som homosexuell, bög, gay. Kärt barn har många namn. Självklart har jag vetat om detta sen en bra tid tillbaka. Har jag gjort nån skillnad på honom och min andre bror Alex? Nej, han är fortfarande min bror och jag älskar honom för att han är Anton, min bror. Vi har aldrig haft nån direkt nära relation, på så vis att vi snackar varje dag, eller att vi gillar samma saker. Liverpool undantaget.

Jag har alltid undrat varför det har varit så, men jag har tänkt att, vad fan, vi har kanske inte har så mycket gemensamt bara. Nu hoppas jag, att det varit för att Anton inte riktigt vågat tala om för mig, vem han egentligen är. För på så sätt, kan jag skylla på det, men det är inte hela sanningen. Jag har "haft på känn" att min bror kanske, kanske har varit gay, rätt länge. Har jag frågat honom, har jag nån gång tagit upp ämnet, eller ens försökt glida in på det lite smidigt? Nej. Varför? för att nånstans har alltid tanken varit: "naee, det där é bara en fas han går igenom."

I dag skäms jag för att jag inte varit starkare som person, att jag inte vågat fråga Anton tidigare om hur det egentligen ligger till. Men en sak är idag jävligt säker. Jag tycker det är fantastiskt modigt gjort, det krävs en hel del stake. Ja, jag skämtar fortfarande om det, att göra det som Anton gjort. Han har tagit ett stort steg, för många andra i samma sits också hoppas jag, i rätt riktning.

Det har snackats mycket om att många bögar, jag använder det ordet, för att det är det ordet jag växt upp med, inte vågar komma ut inom fotbollen.
Det är säkert sant.
Många har säkert valt att sluta, på grund av jargongen i omklädningsrummet.
Många har säkert känt: "Jag passar inte in här, jag lägger av istället och gör nåt annat."

På grund av detta av detta har fotbollsspelare fått ett rykte om sig att vara homofober. Att fotbollen har "bögskräck". Jag säger inte att det inte är så, men hur kan man konstatera att så är fallet, när herrfotbollen på elitnivå, aldrig har fått ta ställning?

Inom damfotboll är det vanligare med homosexuella spelare.

Victoria Svensson-Sandell är en av våra mest kända och omtyckta fotbollsspelare på damsidan. Hon har öppet talat om att hon lever med en kvinna, som hon har två barn ihop med. När hon kom ut som homosexuell, ledde det till att många resonerade som så att (förlåt Vickan, du vet att jag håller lite på Djurgår'n): – Jaja, det visste man ju. Victoria satt i Kvällsöppet med Lennart Ekdal och diskuterade huruvida det var svårare som kille, att i fotbollssverige att komma ut som gay? Det tror fan att det är, det finns ju ingen annan som öppet sagt att: "Jag är gay, så är det med det."

Det satt en norsk handbollspelare i studion som sa något jävligt bra. Något i stil med:
– Anton är 20 år och tar detta steget ut i hela Sverige och berättar om sin homosexualitet, han får ta hela "smällen". Detta borde en etablerad spelare ha gjort. Självklart tänker jag då, varför har ingen gjort det tidigare? För att jargongen i omklädningsrummet är som den är, säger många då.

Det jag vill säga till er, till er som tror att jargongen i ett omklädningsrum "skrämmer" bort bögar är:
Då hade mörkhyade, kineser, judar, tjockisar, tunnisar, svennar, blattar, glasögonormar, åldringar, juniorer, stockholmare, skåningar, östgötar, finnar, islänningar, tunnhåriga, håriga, rödhåriga, tränare och många fler aldrig vågat sätta sin fot i IFK Göteborg.

Men saken är den, att alla är välkomna, för vi skämtar om alla och allt.

Skillnaden på jargong och allvar är att jag skulle aldrig i hela mitt liv säga till Tobias Sana att han är en "jävla svarting" om jag blev arg på honom på riktigt. ALDRIG! För han och jag vet att så länge han kan säga, jävla tjockis eller svenne till mig och jag kan kalla honom gräddkola, med glimten i ögat, kommer ingen av oss ta illa upp. Så är varje omklädningsrum, i vissa mer, andra mindre. Det finns alltid folk som tar illa upp, för något som andra inte bryr sig om alls.

Men för att knyta samma detta lite.

Jag ska inte säga att jag inte tänkt tanken att: "Vad fan ska AIK, Gais och Malmö-fansen säga nu?" Inget mot just era fans, men ni är de lag som jag ser som våra största rivaler och därför kanske hade haft tankar på att göra det. Som om det inte var nog med att vi har rosa tröjor i år. Till er som tänkt eller vill håna Anton, min farsa, mig eller min familj, som inkluderar IFK Göteborg har jag bara en sak att säga:

Kom igen bara, jag har aldrig brytt mig innan, varför skulle jag bry mig nu?
Jag älskar er alla.

Med kamratliga hälsningar inifrån Blåvitt, er nummer 7

Hysén: Anders Svensson är som mig, fast äldre!

Min nya stil. Foto: TOBIAS HYSÉN

TOBBES BLOGG/COPA DEL SOL. Nu är jag på hotellet inför Copa del Sol. Det heter Albir Playa Hotel & Spa och orten het Albir vilket ligger en halvtimme i 130 kilometer i timmen från flygplatsen i Alicante, några minuter efter Benidorm. Men nej, jag erkänner inte någon galen fortkörning, resan gick hit i taxi! Fast det var inte lika illa som i Bulgarien, där var jag rädd på riktigt medan det var rätt lungt här. Jag märkte inte ens att han brände på förrän jag kollade och såg att vi dundrade fram i 130...

I vilket fall ligger det här stället typ 12 mil från Valencia men framför allt så ligger det en jävla massa mil och flygbyten bort från Sydafrika. Sydafrikalägret med landslaget måste vi ju bara kommentera. I träningsmatchen mot just detta land gjorde jag mitt första landslagsmål med A-landslaget, någonsin! Men jag älskar premiärer, så här kommer en liten rekonstruktion av hur det hela gick till:

Jag får bollen till höger mitt på plan. Går inåt i banan och släpper bollen till Gerzic, som i sin tur lurar två gubbar och tar den framåt i plan. Han släpper sedan ut den till höger till vår högerback Emil Salomonsson medan jag fortsätter in i straffområdet. Emil slår ett kanoninlägg över deras första mittback som Daniel Larsson dragit med sig mot första stolpen. Där, i hålet mellan mittbackarna dyker Hajsen som vanligt upp, haha. Höger bredsida på volley, mer eller mindre mitt i mål. Ett fint fotbollsmål om man ser till hela anfallet.

Det var en grym känsla, jag hade velat jubla mer än jag gjorde men det var liksom lite fjantigt om jag hade vrålat som en galning efter ett mål i en träningsmatch. Men jag är sjukt glad över premiärmålet i det sammanhanget, sedan är det ju som det är med denna typ av landskamper. Vissa tycker ju si och andra tycker så om dem - men jag gjorde mål i landslagströjan igen och det var grymt gött! Senast var ju länge sedan, i U-21...

Annars hade vi ett mycket bra läget. Kanonplaner, bra mat, bra hotell, bra människor att vara med, allt kändes riktigt bra. Sista kvällen satt vi fem man i mitt rum och spelade Football Manager. Jag, Anders Svensson, Rasmus Jönsson och Pär Hansson spelade som vanligt. Sedan fick Guillermo Molins testa lite med Liverpool, han ville börja spela igen och funderade på att köpa spelet. Så medan Rasmus var kung med Napoli gick "Gische" Molins omkring och funderade på en ny karriär som "manager"...

Tabellen som den borde se ut... Foto: TOBIAS HYSÉN

Vi kollade handbollen också, Sveriges matcher mot både Argentina och Polen. En dyngmatch och en grym match såg vi, sedan har killarna ju spelat två supermatcher till sedan dess - fan vad grymt! Sedan händer det ju en del grejer bakom kulisserna...men, ja, det är inget jag kan nämna här, haha. Jag kan dock säga att jag Anders och Henning, vår kostexpert, hade en filmquiz för laget. Molins var framträdande även där och slog nytt rekord genom att kunna 8 av 10 filmer tror jag. Vi körde samma quiz i Holland så därför var jag och Anders diskade och fick hjälpa quizmaster Henning att arrangera det hela...

Efter att ha varit i Sydafrika med många andra bra svenska fotbollsspelare slår det mig att:
1. Micke Almebäck är en jävligt skön person, han och jag har samma humor.
2. Anders Svensson är som mig. Bara för att man blir äldre, släpper man inte FM!
3. Jag e ledsen Sella, men Nordin Gerzic är faktiskt en grym människa. Jag gillar honom skarpt.
4. Det fanns så många bra människor med på lägret, men en sticker alltid ut och är alltid glad, alltid är det glatt humör, Jiloan Hamad, du är för bra!

Till sist måste jag bara ta och hylla Henning lite ytterligare efter den här resan. Henning Svendsen är vår kostexpert och han har jobbat i Sydafrika i drygt 20 år. Han är en rent ut sagt underbar människa som kan få allting att verka intressant. Under resan i Sydafrika har han varit något av en guide för oss i laget och hans genomgång av Sydafrika var helt fantastisk. Det hela avslutades med att han hade bett delar av personalen på hotellet sjunga för oss, vilket var helt suveränt. Henning är en väldigt uppskattad medlem av ledarteamet kring landslaget och han förtjänar sina 15 minuter av berömmelse!

Strax ska jag käka middag på restaurangen som de har här på hotellet tänkte jag, har ätit på en indisk restaurang till lunch som var mycket bra. Nu väntar jag på de andra i laget som kommer i morgon runt sextiden om jag inte missminner mig. Jag har pratat med Emil J om Tromsö och fick redan på att de har någon "bra mittfältare" men kunde kontra med att "ja, det har vi med". Nej, det sa jag inte...men vi har fan ett bra lag nu när vi har fått in Loji. Och enligt Ragge ska det uttalas just så - LoJi. Och han är riktigt bra! Nu hoppas jag att Kalle är lika bra som han har varit hela vintern och så verkar Dyre vara på gån, Hjalle är alltid nyttig och så har vi fantastisk bredd framåt!

Sana och Bärkroth fick göra mål direkt, Pär har sett bra ut på träning och gjorde mål mot Odense direkt, Elmar och Seb är alltid bra, Jakob kommer ta nya steg och Olle är bäst när det gäller. Sana är kung, det var helt underbart att få rapporterna ner till Afrika! Den killen har så mycket fotboll i sig. Sedan räknar jag inte ens upp mig, Stiller, Sella, Drugge och Robin, för vi är alltid bra. Lite så som Mattias Svensson ska ha sagt någon enkät, detta kan vara skitsnack men han ska ha sagt typ: "Styrkor: bra huvudspel, stark och ödmjuk. Svagheter: INGA", haha. Om detta är fel, så förlåter han mig nog och i så fall lovar jag att boka en resa med hans bolag någon gång, haha.

Sedan glömde jag inte Joel, han är riktigt bra. En jobbig jävel att möta. När jag fick honom i en mot en på träning så tänkte jag "lätt motstånd, han är ju mittfältare". Eller hur. Jag tror inte jag gjorde ett enda mål i den övningen. Sedan har vi ju Falle för satan, som suger på att spela FIFA men är faktiskt jävligt viktig för oss. Han är alltid glad, ger alltid han 100 procent och alltid är han rakad dessutom, haha. Plus att han är en bättre passningsspelare än folk ger honom cred för och gör otroliga insatser med att tolka all slang som Sana slänger ur sig i omklädningsrummet...

Med kamratliga hälsningar, er nummer sju

Tobias Hysén: "Jag vill göra 30 mål i år!"

HANKINS VS. HYSÉN. IFK Göteborgs stjärnforward Tobias Hysén är en av bloggarna här på BaraBen.com och mellan varven träffas han och Blåvittbloggens grundare Markus Hankins för informella samtal om läget i laget, färgen på gräset och smaken på vattnet. Här är deras senaste samtal från torsdagskvällen (13/1) transkriberat för er läsare - ord för ord. Ingen censur, utan raka rör.

FETMARKERAT: HANKINS FRÅGOR
ICKE FETAD TEXT: HYSÉNS SVAR

Vi börjar med landslagsuppehåll i början av försäsongen, bu eller bä?
– Det är alltid kul att spela i landslaget, det blir ett långt läger för mig eftersom jag åker direkt till Spanien, men jag gillar dom här turnéerna. Det är nåt visst med att ta på sig landslagskläderna tycker jag. Jag känner mig genast bättre och får en kick uppåt i självförtroendet.
Det är lite märkliga lag ni ska möta den närmaste tiden, Cypern, Botswana och Sydafrika...
– Jo, det kan man ju tycka. Men vad fan, alla andra ligor spelar ju fortfarande. Så det blir ju lite speciella motstånd. Men vadå, man kommer få möta spelare som man garanterat inte möter så ofta. Det blir en upplevelse i sig!
Adam och Seb är med dig på landslagslägret, vad tror du om deras närmaste framtid i både landslaget och Blåvitt?
– Jag tror och hoppas att båda blir kvar till sommaren åtminstonde. De är båda förtjänta av att testa sina vingar, men jag vet hur det är att sticka när man inte riktigt har varit på topp. Så jag hoppas vi kan spela bra i vår, så kan de i så fall lämna med bra självförtroende och hamna i bra klubbar. Om de nu måste bli utlandsproffs, jag tycker det är överskattat, haha.
Du är ju en av de mest rutinerade - bortsett från taco-Anders, som alltid är med - i truppen nu, förstår du det själv, att du är bland de "gamla rävarna" i den här gängen?
– Ja, jag är ju näst äldst, vad fan har hänt? Men Anders är å andra sidan jättemycket äldre hehe. Han har väl spelat 290 landskamper eller nåt?
Vad innebär det för dig? Alltså, är pressen på dig att du ska visa hur det går till och leda det här landslaget?
– Jag ser det mer som att jag inte har någon direkt press på mig. Jag har ju varit med en del och vet hur allt funkar. Så jag kan gå lite på rutin vad gäller allt runt omkring, men sen är det ju järnet som gäller i fotbollsbiten, där ska jag ju visa att jag ska vara med när det vankas EM-kval, precis som jag har varit senaste tiden.
Vilka spelare ska bli spännande att se i landslaget? Det är ju en del rätt nya namn med, Gerndt, Gerzic, Hamad från MFF med flera...
– Det ska bli kul att se de flesta. Man har ju bara mött alla dessa killar förut, så det ska bli kul att spela med dem nu. Den jag mest ser fram emot att spela med är Daniel Larsson, fan han och min brorsa var ju bra polare när de var små, då när jag spelade i Häckens A-lag var ju de typ sketungar som sprang omkring och var tuffa. Men han var jävligt snabb då också, jag minns att vi hade en tävling i Åmål en gång när han var med oss på fotbollsskola som farsan fixade med Umbro. Men då var han 15 eller nåt och då vann jag, det gör jag nog inte längre, haha.
Hur är det egentligen att vara rivaler på ett plan och lagkamrater på ett annat? kan det uppstå konflikter mellan varven?
– Nej, det är samma som med klubblaget. Man är ju ett lag när man är tillsammans, sedan kommer det säkert en del gliringar och så, men det ska det vara. Men när vi representerar Sverige är vi samma lag allihop.
Blir det gött att slippa kylan i vinter-Sverige?
– Ja, det är helt underbart. Det är värre med familjen, dem kommer jag att sakna.
Träningsupplägget så här långt i år, hur skiljer det sig jämfört med tidigare år under den här staben?
– Mycket mer fotboll, knappt nån fys alls utan boll. Visst vi kör lite bål och core och lite styrka, men all löpning nästan, är med boll, i spelform eller som vi brukar kalla, disguised running (förtäckt löpning, BaraBens anmärkning). Det vill säga en övning där du mest springer, men ändå är typ inlägg eller något bollmoment som ingår.
Så nu saknar ni munkebäcksgymnasiets gympahall rätt mycket va?
– Haha, inte ett jävla dugg! Dessutom visar det sig om jag fattade Hellberg rätt att vissa har högre puls i spelet än på löpningen efter, så vi får ju bra träning rent flåsmässigt när vi spelar.
Gjorde ni bip-test nyligen med eller?
– Vi gjorde ett "jojo-test", det är något liknande.
Vilka ligger i topp, vilka i botten? Häng ut dem nu!
– Jag och Ragge är nog i botten, skulle gissa att Adam och Elmar var bäst...
Hysén: "Jag är sämst". Bra rubrik för den här bloggposten!
– Haha, så är det.
Hur är stämningen i gruppen nu då, vad är det för känslor som verkar finnas i luften?
– Det är mycket nystart över det hela. Alla verkar vara som vanligt, men jag tror att de flesta är sugna på att få spela matcher igen. Och visa att vi är bra. Jag hoppas och tror att Jönköping Södra får det jobbigt på onsdag.
I det här skedet på försäsongen, vart står man? Trots mkt boll i löpningen osv, är man inte rätt tung trots allt?
– Jo, men det gäller ju de också. Och vi har inte tränat som förut, så det ser ändå rätt piggt ut. Jag märker på kvadraten och liknande "hålla i bollen"-övningar att det blir fan så mkt svårare att ta bollen från killarna i laget.
Nu när halva vinteruppehållet är förbi blir det allvar med planering och upplägg inför 2011, vad har du för ambitioner inför året?
– Jag vill vinna, matcher, cuper, serien, det vill jag alltid, sen är det alltid 5-6 andra lag som säger likadant.
Ja, men för din egen del då...om du försöker bryta dig loss från laginsatsen?
– Vi har tillräckligt bra lag för att vinna, men det krävs att alla är bäst när det gäller och seden att vissa spelare håller en hög nivå under hela året. Vi behöver ha den där lilla turen som krävs för att man ska vinna och sen behöver vi en bra hemmamatta.
– Men visst vill jag vinna skytteligan igen, och samtidigt bidra med fler assist. Bra va? Mitt mål är 30 mål och 30 assist, haha.
– Nä, men jag vill alltid göra mitt bästa år någonsin. Sedan är det viktigaste att man gör det som krävs för laget, om det handlar om mål, "ass" eller "bara" att bidra med bra spel är mindre viktigt.
– Men en bra spelare i ett bra lag kan faktiskt göra trettio mål i Allsvenskan. Det är väldigt sällan en forward i ett topplag inte har en enda målchans i en match...
Hur har du utvecklats som spelare den senaste motiga säsongen? Vad lär du dig sig?
– Man lär sig att vara noggrann. Att alla små detaljer är viktiga och att vi inte är topp fyra bara för vi heter IFK Göteborg.– Sedan vill man ju tro att motgången förra året för med sig motivation och en hunger som blir avgörande i år. Men alla som spelar eller håller på med sport vet ju att ibland vill det sig bara inte, men då får man ha en högre lägstanivå än vad vi hade i år.
Då börjar vi den här säsongen med en liten bloggpost och kör en till efter första bunten med läger!
– Kanon, jag åker ner till Afrika vid sex imorgon eftermiddag och är nere i Afrika på lördag förmiddag. Så efter lägren får jag uppdatera läsarna om allt som har hänt!

Hysén: "Jag köper inte att Blåvitt är en produkt!"

INIFRÅN BLÅVITT. Gott nytt år alla änglar. Jag sitter här på morgonen den andra januari och kollar på Nalle Puh med Lucas. Han vänder sig mot mig och säger att han älskar Nalle Puh. Han ser på mig med sina nyvakna ögon och säger sedan, "jag älskar dig med, pappa".

Det var en bra start på dagen och jag hoppas att det blir symboliskt för hela året. Att man när man tittar på Blåvitt, ska man kunna säga till sin bänkgranne, "jag älskar Blåvitt". Inte som man ofta hör: "jag hatar" något, eller någon annan.

2010 är bakom oss, inte glömt, men lagt åt handlingarna. Man ska aldrig glömma när det går dåligt, för den känslan ska man alltid ha med sig. För endast om man vet hur motgången känns, kan man uppskatta framgången på riktigt.

Men nu är det dags att se framåt igen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vi behöver er allihop. Runt hela Gamla Ullevi skapas en fantastisk stämning, tack vare våra olika supportergrupper. Jag skulle aldrig kräva av er att ni ska köpa årskort, men givetvis vill jag det. Jag har läst hundratals olika inlägg på forum och bloggar, där man förklarar varför man ska eller inte ska köpa nytt årskort.

Att man av ekonomiska skäl inte tycker det är värt det, det kan jag absolut acceptera.
Att man ser Blåvitt som en produkt, som inte är tillräckligt bra, det har jag svårare att acceptera.

Låt mig gör en jämförelse, med mitt eget supporterskap.

Jag sitter och kollar på Liverpool så ofta jag kan, visserligen på tv, men med samma frenesi och ångest som många av er har eller känner inför och till Blåvitt. Jag kan inte köpa årskort, det hade inte varit särskilt smart, men jag försöker vara en trogen supporter och läser på olika forum och skriver ibland reflektioner på Facebook.

Häromdagen skrev jag att jag ville ha bort Roy Hodgson och att "det fick vara nog nu".

Då blev jag rädd. I det ögonblicket märkte jag att jag blivit en sådan supporter som jag hela tiden uppmanat er att inte vara. Ni vet hur jag upprepat vädjat att ni ska ge oss stöd och inte klaga på tränarna, att inte säga att våra spelare är värdelösa och stötta dem istället. Berättat att de växer av det stödet.

Så sitter jag själv och totalsågar spelare och tränare i "mitt" lag.
Det är inte särskilt bra, en dubbelmoral skulle jag vilja säga.

Så vad gör jag nu tänkte jag? Hur ska jag kunna be Blåvitts fans att ta det lugnt med våra spelare och tränare igen? Jag väljer att säga så här:

Jag förstår att ni kan få utbrott på vissa spelare ibland. Jag förstår mycket väl att ni vill skicka tränarna åt helvete mellan varven och inte minst förstår jag att ni tycker vi spelar som krattor ibland. Och att ni ibland aldrig vill sätta er fot på Gamla Ullevi igen efter vissa insatser. Jag får själv precis samma känslor som alla er som sitter och skriver på de blåvita forumen.

Så vad gör man då åt saken? Jag köper att folk avreagerar sig på olika forum, jag ska aldrig mer be er att inte göra det. Jag kan be er tänka er för, för de unga spelarnas skull. Jag köper att ni inte har råd att gå på alla matcher.

Men det jag inte köper är att Blåvitt är en "produkt".
Visst, i ordets rätta bemärkelse, så kanske det är sant.

Men kom igen, en produkt är nånting du köper för att få en viss kvalitet och får du inte det så köper väljer man ett annat märke nästa gång. Är det så det ska vara i fotbollen? "Blåvitt spelar inte tillräckligt bra, jag väljer Malmö istället, för de spelar bra och vinner."

Det är kanske lite av ett dåligt och hårddraget exempel, men ni förstår nog min poäng.

Jag älskar att så många bryr sig, jag älskar verkligen det. Men en sak har jag fått lära mig genom mitt bloggande och det är att hur mycket jag än tror att ett blogginlägg är bra och sakligt framställt, att folk inte kan argumentera mot det jag skriver så finns det alltid någon som lägger in en kommentar som får mig att känna: "Just det, det tänkte jag inte på."

Men det är inte meningen att alla ska hålla med mig.
Det är inte meningen att det jag skriver är någon absolut sanning.

Jag skriver oftast väldigt spontant. Först tänker jag mig för lite grann, men samtidigt vara så ärlig som möjligt. Eller ärlig är jag ju alltid, men jag vill inte tänka mig för hela tiden, om ni förstår vad jag menar. Nu är det 2011 och jag har sagt att jag kommer försöka blogga mer även under tidigare år men i år ska verkligen försöka öka dosen inlägg. För er skull, det är därför jag bloggar.

Jag vill gärna ha förslag på vad jag ska blogga om, men förstå samtidigt att ni kanske inte kan få svar på alla era frågor. Men jag gör så gott jag kan. Jag hoppas ni uppskattar det jag skriver och att vi under 2011 kan sluta upp tillsammmans för att göra det här året till ett framgångsrikt år. Ett år där vi kan stå på Gamla Ullevi och hoppa och sjunga tillsammans igen. Efter en vinst, eller varför inte efter ett SM-guld. Ett nytt år, med nya förhoppningar är här.

Med kamratliga hälsningar inifrån Blåvitt, er nummer 7

En bild från ett danskt omklädningsrum

Foto: TOBIAS HYSÉN.

Hysén: Jonas Olsson tränar Blåvitt nästa år

INIFRÅN BLÅVITT. Säsongen som gick var långt i från bra. Vissa kallar det för katastrof men jag vet inte, det har i alla fall varit långt i från bra. Nästa år tränar Jonas Olsson oss, vad jag vet. Alltså får vi anta att det blir så. Alla har olika åsikter, det får man ha, men när jag läser att folk inte ska förnya årskort om han e kvar, ja sådana fans behöver vi inte. Vi behöver fans som håller på IFK Göteborg för lagets, föreningens och fansens skull. Jag förstår att folk är besvikna, men tränaren är bara en pusselbit i det hela.

Jonas Olsson har ändå placeringarna 1, 3, 2, 7 på sitt CV med Blåvitt.

Jag vet inte var vi låg i tabellen när han tog över ansvaret själv i somras, men han gick plus i alla fall. Sedan är jag inte så naiv och dum att påstår att han gjorde allt rätt. Långt i från, jag har väl själv svurit och slitit mitt hår över vissa grejer. Men jag tror han är såpass smart att han fattar att saker och ting måste göras annorlunda efter den här säsongen.

Det är klart vi spelare kan kritisera utvecklingen inom Blåvitt men då måste varje person kunna stå för det med. Inte säga saker och sedan skita i att backa upp dem när de ifrågasätts. Jag kritiserar andra och kritiseras ofta av andra spelare, men den jargongen måste vi kunna ha. Är man på träningar någon gång ibland kan jag förstå att det kan låta gnälligt ute på planen. Men så där är det varje dag och det är även nödvändigt att den inställningen. Det var ännu värre, fast annorlunda när Werner, Bjärs och Bengan va med. Det ska alla ha klart för sig. Nej, jag saknar inte exakt det, men det är för att vi inte har samma lag längre. Nu måste vi hitta rätt i laget och vid sidan om. Det finns för mycket saker som inte är bra just nu och där ingår gräset på vår hemmaplan, vilket jag tycker har varit det största problemet i år.

Ja, det är samma problem för våra motståndare, men hemma har vi inte kunnat spela så som vi vill och faktiskt kan, så jag hävdar att planerna är den största orsaken till vårt dåliga självförtroende. Inte hela förklaringen, men en del av den. Att Malmö spelar fantastisk fotboll i varje match är bullshit. Vissa matcher gör de det som de måste, för i år hade dom det flytet vi hade i fjol.
Sedan hävdar inte jag att vi skulle vunnit ligan om vi spelat på en plan som Wembleys, men jag tror spelet hade varit bättre. Då hade vi haft större självförtroende och det hade gett både poäng och ännu mer självförtroende i sin tur. Se på Elfsborg och Örebro, varför spelar dom så bra hemma, men inte lika bra borta, de försöker spela likadant, men det går inte.

Sedan tycker jag det är en sak att kritisera internt, där det hjälper. Att gå ut i media och såga hit och dit är en helt annan femma. Det hade alla som inte spelar regelbundet kunnat göra, men det är inte bra för lagsammanhållningen eller för föreningen för den delen. Vi spelare diskuterar varje dag vad vi kan, borde och måste göra. Så bara för att vi inte berättar om vad för folk, betyder inte det att vi inte gör det.


Så vad gick rätt i år? Vad gick fel? Vi hade inte det "go:et" i laget som vi brukar ha. Det handlar om brist på självförtroende som kommer av brist på bra resultat. Det finns mycket att "skylla" på men i grund och botten var vi helt inte tillräckligt bra i år. Men eftersom vi tog poäng borta mot Elfsborg och pressade Malmö borta, det är tecken på att vi kan spela fotboll och kan vara med i toppen med den nuvarande truppen. Alltså, som medlem eller supporter ska ni alltid förvänta er det allra bästa, så är det, det kommer jag alltid hålla med om. Men ibland blir det ju inte precis som man har tänkt sig. Det går inte alltid att ha framgång.

Man kan inte bara börja gnälla och hota med det ena och det andra.. Jag har sagt det förr, det finns inget lag i Sverige som har den statusen att de alltid kommer ligga i toppen av ligan. Elfsborg kom på undre halvan 2005 och fick stryk av Djurgården med 8-1. Året efter de vann de Allsvenakan. Malmö vann 2004, sen har de haft det jobbigt som bara den, fram tills i år. Kalmar har haft en bra period, men de hamnade också bakom oss i årets allsvenska. Djurgården, AIK, ingen klubb kommer vara i topp jämnt, nu handlar det om att minimera svackan bara.


Nej, det innebär inte att vi ska vara nöjda med att det e så här, men man får nog acceptera att det kan bli så emellanåt. För det finns inget lag som oss på 90-talet, då trodde man aldrig Blåvitt skulle tappa det försprånget. Men vad hände, jo tiderna de förändras. Vi ska tillbaka upp i toppen och det är inget snack om det, men vi behöver ha alla med oss för att klara av den utmaningen.

En tanke är att höst/vår-säsong kan vara bra för oss i Sverige. Då får svenska lag chansen att börja sina säsonger med "fullt lag" istället för att spela vårsäsongen med ett lag och sedan höstsäsongen med ett annat. Jag tycker inte vi har planer som är bra nog för att spela på under vintern i dagsläget, men kan vi börja ställa lite krav på arenorna så att planernas kvalitet kan garanteras - så varför inte?

Men samtidigt kan vi då fråga oss: ska vi inte spela fotboll på sommaren när det är som bäst väder? Vill vi verkligen ta bort hemmamatcherna i juni-juli mot att spela under januari och februari. Folk gnällde rätt friskt när det var Royal League...


Nu blir det Copa del Sol i vinter vilket är väldigt bra. Där får vi spela mot bra motstånd direkt, det är fint för då måste vi upp i nivå och prestera direkt. Sedan kan resultaten bli som de blir i den turneringen - för vår del - men det är en bra typ av turnering.
Dessutom så är jag helt övertygad om att ifall Gamla Ullevi får tillbaka sin forna matta, så löser sig mycket automatiskt. Det är väldigt konstigt att planen var jättebra förra året men rena katastrofen under 2010. Alltså, jag spelar hellre på plastgräs än den mattan vi haft i år, det har varit så tråkigt att rent mentalt behöva ställa sig in på att "nu spelar vi hemma, nu är planen dålig".

Några killar lämnar oss i dagarna men det är egentligen spelare som inte spelat så mycket. Ska man vara krass så är det ju bara Nicklas Carlsson som kommer från startelvan. Jag tror fortfarande mycket på Kalle Svensson, men han behöver spela, och kanske få en nytändning. Men det kan bara han själv svara på, vill han stanna är han en viktig kugge, om inte alltid på planen så utanför densamma. Petter Björlund är en spelare har många kvalitéer och får han bara vara skadefri och orkar kämpa på så kommer han ta den långa vägen till Allsvenskan. William i sin tur är jävligt bra när han väl är bra. Jag hoppas han fattar det bara, att han inte alltid är bra, i så fall kommer det att gå bra för honom.


Vi i laget förstår att folk är besvikna. Det är vi också. Men det enda vi kan göra är att gå till jobbet varje dag med en enda tanke, och den är att utvecklas och bli bättre. Jag förstår när fans inte kan greppa hur vi kan tappa 2-0 hemma mot Gefle, det gör inte jag heller. Men nu har vi lagt den gångna säsongen bakom oss, inte glömt den, för vi kommer förhoppningsvis lära oss av det vi har gått igenom.

Men allt det är historia nu, nu är det bara 2011 som gäller och jag hoppas att alla kan ha tålamod, hjälpa oss och stötta oss genom hela den här vintern. Spelare och tränare kommer och går, men IFK Göteborg består, för alltid - för evigt. Så stötta vårt Blåvitt, vårt IFK Göteborg. Och som alltid, är det nån som har åsikter, så läser jag alltid kommentarerna och inga frågor är dumma frågor!

Och för att ingen ska tro att jag skyller allt elände på planerna ska jag avsluta med att fastställa följande: Vi spelare har givetvis varit för dåliga för att behärska planerna i år. Men det ska det bli ändring på till 2011. Jag känner att man alltid letar orsaker i allt runt omkring och tycker att vi har många bra spelare, men det är klart att det är vi spelare har det största ansvaret för vad som händer på planen. Därför tror jag att nästa år kommer bli jävligt bra, för jag tror de flesta nånstans kände att vi var och kunde fortsätta vara ett topplag bara för att vi är Blåvitt. Och efter 2010 vet vi minst sagt att det krävs mer än så.


Med kamratliga hälsningar, er nummer sju

Tobbe utlovar stordåd?

Tobias Hyséns öppna brev till de blåvita fansen

ÖPPET BREV. Alla ni änglar som bryr er om Blåvitt, hör upp och läs mina ord. Nu har vi ett par dagar kvar till uppstarten av höstsäsongen. Jag har läst både det ena och det andra om Blåvitt under en lång tid nu. På grund av min skada har jag inte kunnat hjälpa till. Så än mer tid har ägnats åt att läsa om vårt lag, och det gör ont, ont i hjärtat att läsa om Blåvitt som ett bottenlag i Allsvenskan.

Men det är så det är just nu.
Inga andra än vi spelare och ledare kan ta skulden för det.
Ni fans har varit fantastiska under våren.

Men. Det gör ännu ondare i hjärtat - något mer kan jag inte säga, det går inte att förklara det på ett bättre sätt - när jag läser på Blåvitt-sidor att det snackas om Superettan, hopplöshet, uppgivenhet och diverse andra domedagsprofetior.

Jag skulle vilja be er om en enda sak.

Gör matchen mot HBK till samma fest som 2009, så ska jag i hela mitt liv göra allt jag kan för att hedra, promota och sätta Blåvitt i första hand. Ni fans är det viktigaste vi har. Jag säger inte att vi förtjänat fullt hus, men vi är IFK Göteborg. Antingen börjar vi något färskt och nytt för året den 17 juli, eller så faller vi in i gamla mönster.

För en tid sedan skrev jag på ett nytt kontrakt.
Det gjorde jag för att jag alltid kommer att vara en ängel, en blåvit supporter, en av er som sjunger och lever med på läktaren. Tror ni att det bara är snack kan ni väl fråga dem som var på samma läktare som mig på Gais-matchen.

Nu när sommaruppehållet är slut så väljer vi, ni, väg.

Vi väljer mellan att fortsätta klagandet på en misslyckad vår med dåligt spel och stanna hemma. Eller så gör vi det motsatta valet och sluter upp på Gamla Ullevi på lördag och bär Blåvitt mot en framgångsrik höst.

Jag har redan gjort mitt val, vad väljer du?

Med kamratliga hälsningar, er nummer sju

Hysén: Thomas Olsson, jag spelar i ditt lag framöver!

INIFRÅN BLÅVITT. Jaha alla blåvita vänner. Då är vi där igen, där vi ställer oss frågan: "är det en vändning - eller bara en vinst"? För mig är det här aldrig bara en vinst i mängden. Det hade kanske varit det om vi fokuserat på antalet poäng som vi tagit den senaste tiden, kanske om man valt perspektivet "en match av 30".

Men både ni och jag vet att det var inte vilken match som helst.
Det var mot AIK och vi körde över dem.

Låt vara att de har sämre självförtroende än vi själva, låt vara att även de inlett säsongen minst sagt knackigt. Låt till och med vara att de alltid kan falla tillbaka på sitt 2lax9. Men fuck it! Nu är det 2lax10 och vi vann med 4jävla0.

Jag tänker inte vara politiskt korrekt och säga att: "ja, men det här vara bara en match, vi måste vinna fler för att det ska vara en riktig vändning". Jag försökte
köra det racet efter segern mot Elfsborg. Det funkade inte. Nu gör jag tvärtom.

## SEB, du var fanimej världsklass i den här matchen. Det var så jävla gött att se. Var hur jävla sur du vill - om du spelar så här i varje fight.
## Thomas "Olle jävla" Olsson, oh my god. Jag spelar i ditt lag från och med nu, för i går kväll var det ditt lag. Som du bar fram och lyfte Blåvitt. Jag får rikta ett tack till dig för att jag slapp vara nervös mer än 60 minuter av matchen.
## Robin Söder, du vet vad jag tänker. Varje gång du gör mål, gråter jag lite
inombords. Våra snack, din kamp, du vet jag menar.

Alla ni andra, med Elmar i spetsen, vi som é från Göteborg, kunde gå hem jävligt glada i går. Det var underbart att se. Jag skriver till er som spelare, som supporter, men framför allt som medmänniska. Vi har haft det jävligt jobbigt, vi är fortfarande inte ur skiten, på långa vägar.

Men visst fan känns det så jävla bra.. Låt oss njuta en stund och sedan laddar vi om.

Med kamratliga hälsningar

Hysén: I dag skrev jag på nytt kontrakt med Blåvitt

INIFRÅN BLÅVITT. Tack för allt stöd i går, nu jävlar kör vi. I dag skrev jag på nytt kontrakt med Blåvitt. Tobbe é klar till 2013. Så, nu vet ni det.

Med kamratliga hälsningar

Hysén: Jag vill ha ERA förslag på vad vi kan ändra!

INIFRÅN BLÅVITT. Alltså jag brukar inte kommentera annat än mina egna bloggar, men what the fuck! Jag har några frågor som jag vill ha besvarade av er läsare: Har inte medgångssupporter och kappvändare tidigare varit ett uttryck man använt om andra lags supportrar?

Är det inte själva grejen med Blåvitt att vi ska vara bättre än alla andra?
Har vi blivit så "stora" att vi inte kan acceptera en motgång?

Vi spelar inte bra just nu. Så, då var det sagt. Vi har inte spelat bra i årets allsvenska.
Visst, jag kan köpa att det ser ut som att vissa inte tar "jobbet".

Men då undrar jag några saker:
- Hur tar man "jobbet"?
- Är det att man kapar någon?
- Att man tokspringer efter bollen?
- Att man vinner en 50/50 duell?

Detta är ingen retorisk fråga, jag vill ärligt talat ha förslag från er.
Kommentarsfältet är öppet för konstruktiva förslag.

Alla ni som har åsikter, jag bugar mig för er. Det finns så mycket folk som bryr sig om Blåvitt att bara hälften av det vore fantastiskt att ha. Jag ska inte tala om för er vad ni ska tycka eller tänka, men lita på en sak, det finns inte en spelare som tycker illa om fansen - det svär jag på i alla fall!

Förra året var magiskt, jag ska väl inte älta det egentligen, men det var otroligt.
Hemmamatcherna, shit alltså.
Ibland kunde jag känna att vi bara kunde skita i bortamatcherna, bara för att få spela på hemmaplan hela tiden och jag vet att många av de andra killarna höll med mig i den åsikten.

För att vi hade er, vi hade Sveriges bästa stämning, vi hade en arena som var gjord för att höras, vi hade fans som bar oss fram till segrar. Gais hemma, Halmstad hemma, ÖIS borta (läs hemma), Elfsborg hemma, Djurgården hemma, jag kan fortsätta hur länge som helst.

Jag kan vara helt snett ute. Så alla ni som blev irriterade senast, bli gärna det igen för det visar att ni bryr er, att vi inte är likgiltiga. Att vi inte slutar bry oss. Jag är bara en spelare i IFK Göteborg, inte mer än så. Men jävlar i havet, jag skulle offra min högra hand för att få stå och skrika och sjunga och leva mig med och ha den gemenskapen som ni har varje gång det är match.
Jag hade åkt landet och Europa runt med Blåvitt om jag inte hade haft det stora nöjet att faktiskt få spela för Blåvitt. Det fanns inget annat när jag var liten, när jag växte upp eller när jag skulle hem från England.

Jag var på nästan varje match 2002. Visst jag var väl också förbannad, jag slet mitt hår, jag tyckte att "detta kunde jag fan gjort bättre själv". Men jag ger aldrig upp. Jag ska bli bättre, jag ska vända på detta, jag är med hela vägen i med och motgång, i glädje och sorg, jag kommer aldrig gömma mig. Ni hittar mig på Kamratgården - varje dag - om ni vill snacka. Men kom med positiv inställning, med konstruktiv kritik, då lyssnar jag alltid.

För att avsluta detta: i dag skriver jag mest för att jag är förbannad, för att vi inte spelar bra, för att jag läser att många klagar, jag är arg på många saker just nu. Men ni, ni är så viktiga för oss, så jag ber er, även om ni tycker att vi e katastrof just nu och bara vill slänga era årskort åt helvete, bränna upp dem.

Snart skiner Poseidon - och Blåvitt står kvar.

Med kamratliga hälsningar

Hysén: "Bua hellre ut oss än att kasta in skit på plan"

INIFRÅN BLÅVITT. Skada då ja, men det finns inte så mycket att berätta om det egentligen. I alla fall inte med än det som har stått överallt. Jag fick en mindre blödning som förhoppningsvis håller mig borta maximalt två veckor. Ja, eller ungefär två veckor, plus eller minus ett par dagar om det går bra. Den här gången högg det aldrig till i benet utan jag fick mer en känsla av att något var fel och sen började jag känna igen symptomen från tidigare.

Före matchen hade jag inga känningar eller tecken alls på att något skulle hända, så det var en överraskning. Men det har det inte varit de andra gångerna jag haft de här problemen heller, å andra sidan. Matchen var ju inte så imponerande till en början, men andra halvlek var i alla fall bättre än insatsen i första. Jag kan väl sträcka mig så långt som att säga att andra halvlek var "helt okej", vi trycker på rätt bra och vi får en hel del inläggslägen.

MEN...

vi gör inte mål på våra chanser och det måste vi börja göra.

Samtidigt ska alla ha en sak jävligt klart för sig, det finns inga rötna motståndare i Allsvenskan. Det finns bra lag och så finns det lag som har mindre bra dagar. Vissa av dessa lag har sina mindre bra dagar oftare och andra mer sällan. Men att säga att Djurgården är rötna är så jävla dumt så jag vet inte vad. Visst, de kanske inte kommer ligga i toppen av tabellen, deras öde kanske till med är att hamna på undre halvan, vem vet kanske till och med i den absoluta bottenstriden. Men tiden då ett svenskt lag kunde köra över andra lag bara för att de är ett topplag och motståndarna är ett bottenlag, är över. Alla kan slå alla. Vissa lag har förmågan att höja sig varje vecka just för att deras spelare är lite bättre på just den grejen - att spela som bäst varje helg, när det väl gäller.

Men ibland hamnar man i en nedåtgående spiral, en slags fas, kalla det svacka eller vad fan som helst. Själv skulle jag skulle vilja kalla det att man "börjar fundera". Vi börjar fundera på om vi verkligen är så bra som alla tror att vi är. Jag börjar ifrågasätta om jag är så bra som alla säger. Vi får in tankar som "kommer vi inte vinna serien?" i hjärnorna. Så blir det mellan varven när man har lite motgångar, förra året var inget undantag. När flera spelare lämnade föreningen under sommaren så började tidningarna skriva att vi inte kunde vinna serien.

Då måste vi lära oss att knyta näven och bara köra.
"Samma sak gäller nu - fast annorlunda", som Rehn brukar säga.

Vissa djurgårdare snackade om att de hade rullat ut oss. Ja, just det. Särskilt i andra halvlek. Hade de ens ett skott på mål i andra halvlek? Sedan var de förvisso skickliga i sitt passningspel, det ska vi inte ta ifrån dem, för i första halvlek hade vi stora problem. Men att de lekte med oss? Nej, jag vet jag inte om jag håller med om det.

Egentligen skulle jag ju bara vilja säga att allt var pissdåligt och att alla borde petas bara för att vi inte vann matchen. Men det är ju så enkelt. Stiller gjorde åtta mål i fjol, Söder var årets nykomling innan han gick sönder. Killar som är på väg tillbaka in i laget just nu. Det kommer stärka oss betydligt.

GT hade mig på löpsedeln, "mänsklig sköld" skrev de att jag fick agera och det var väl lite överdrivet. Men jag fattar inte vad fan man vill åt med en sådan grej, att kasta in skit på domaren? Det gynnar inte oss någonting i det läget av matchen där vi försöker skapa ett tryck framåt. I stället får djurgårsspelarna vila och vi tappar det tryck vi försöker bygga upp. Nej, det är helt jävla idiotiskt.

Bua då hellre ut oss när matchen är slut om vi inte gjort det vi ska ute på planen, det kan vi ta. Men det här med buande under matchen köper jag inte heller. Det hjälper inte oss någonting och då är det bara meningslöst! Om vi ligger under 0-1 och gör 1-1 och skulle lyckas få in ett 2-1 mål på exempelvis övertid - ska vi i laget då bara glömma att fansen har buat ut oss i en halvtimme under matchen? Nej, det är inte speciellt smart och stärker inte oss på något sätt. Gör vi en plattmatch och det verkligen borde gå att kräva mer av oss, bua då när matchen är slut.

Sedan förekom det apljud och liknande från en del personer på läktarna. Det är ju även det jävligt begåvat med tanke på våra mörka spelare i Blåvitt. Alltså, vad fan tänker man med? Jag fattar inte hur samma folk som snackar om att de vill ha in Sana kan sitta och göra apljud åt en annan mörk spelare i motståndarlaget? Förklara detta för mig, någon? För som jag ser det är det är helt jävla sinnessjukt. Det går inte ihop i min hjärna och hör inte hemma på Gamla Ullevis läktare.

I pausen kom flera journalister ner så jag bestämde mig för att lura skiten av dem. De kom ner till bänken och frågade hur det var med mig, så jag spände ögonen i dem och sa: "Det har vi väl fan aldrig tagit i halvtid förut? Ni får väl vänta till efter matchen!" Haha, ni skulle sett dem, vettu. Haha, de stod där helt chockade och paralyserade. Sedan kunde jag inte hålla mig och började garva, men hyfsat ställda blev de allt, hahaha.

När man sitter och ser matchen vid sidan om planen så märker man hur svårt det måste se ut för er fans, det vi gör på planen. Man tycker ju själv att när man gör allt ute på banan så kan folk vid sidan om sitta och gnälla ändå, så får man som spelare den där känslan av att - "men vad fan spela själva då". Men då ser vi ju inte alltid det som folk vid sidan om ser, ni på läktaren. Där är det så mycket enklare att se olika ytor och passningsmöjligheter på ett helt annat sätt än när man är mellan två försvarare ute på planen.

Nu är det ju så här: folk i truppen, i föreningen är lite ängsliga. Vi har inte rivstartat på det sätt vi hade hoppats. Därför är det viktigt att vi alla går samman och knyter näven och ser till att det vänder, för det kommer vända. Tro mig, det här kommer att vända. Vi tror på oss själva. Vi vet att vi kan och det finns inga magiska eller enkla "quick fix"-metoder för att vända trenden, hade det varit så lätt hade vi gjort det varje gång vi hamnade i en svacka. Hårt arbete och teamwork är det enda rätta.

Men en sak e säker, alla behövs. Fans, Levande Sittplats, klacken, Young Fellows, Wisemen, Änglarna, BaraBen - alla ska hjälpa till! Och då menar jag hjälpa till, inte kasta saker, inte göra apljud och inte bua förrän matcherna är slut. Alla måste dra sitt strå till stacken på söndag. Supportrarna tjôtar ofta om att det är de som är föreningen - ja men: upp till bevis säger jag då! Vi gör vårat bästa på varje träning, varje dag för att detta ska bli bättre, gör ni det också på söndag. Så kan både vi i laget och ni på läktaren ställa oss framför spegeln efter 90 minuter mot BP på söndag och känna oss stolta. Då har vi gjort det vi kan, så får vi se hur långt det räcker. För på söndag står även jag på läktaren, troligtvis Levande Sittplats, och jag säger att det kommer räcka långt som fan. Men då kan vi inte ha 8 000 personer på läktarna - för då gör inte ni ert jobb, så som ni kräver att vi ska göra vårat.

Senast jag var på läktaren under en match höll jag på att bli manglad av en vakt, när vi vann mot Gais. Jag var på väg in på planen innan jag kom på att jag hade mössa och en tjock jacka på mig - så vakterna såg inte vem jag var. Så jag fick slänga av mig mössan fort som fan så han såg vem jag var, sedan kunde jag komma in och fira segern med de andra i laget.

Min sista lilla tanke är väl lite feltajmad så här i Allsvenskans upptakt, kanske? Men jag drar det ändå - jag hoppas Djurgår'n vinner SM-guld i hockeyn. Får man säga så i Göteborg? Haha, jag håller egentligen på Frölunda, men de är ju inte kvar i slutspelet nu. Detta i kombination med att jag känner bröderna Holmqvist och har jag snackat mycket med Falk och Ölvestad, när jag spelade där. Så lite hoppas jag ju att de gamla bekantingarna plockar hem det...

Men mest av allt hoppas jag att vi gemensamt gör vårt jobb på söndag.
Vi jagar tre poäng och tillsammans kan vi klara av det!

Med kamratliga hälsningar